Just nu är jag överlycklig! Inte för att eleverna är så smarta och duktiga (för det har jag börjat vänja mig vid) utan för att de tar egna initiativ. Idag under lunchen började de bära ihop bord och stolar för att kunna äta alla tillsammans. De diskussioner som äger rum spontant på det här viset är minst lika betydelsefulla som alla lektioner vi har tillsammans. När unga, duktiga människor ohämmat pratar om allt under himmel och jord så utvecklas de enormt. Kompisar och gemenskap är en förutsättning för att lära sig och ha roligt! Därför gör detta kort mig otroligt glad!
